Ännu fler historer
Barometern.
Kadettskolan var på hemväg från årets utlandsflygning. Bland de som skulle flyga hem med DC3:an fanns flera av den tekniska personalen, bland annat flygtekniker Verner Eriksson.
När flygplanet ställt upp för start tar Eriksson fram ett presentpaket som han öppnar och demonstrerar innehållet för sin sidokamrat. En mycket flott och påkostad barometer som inköpts till förmånligt pris i det främmande landet.Under demonstrationen stiger flygplanet, som inte är utrustat med tryckkabin. Barometern ändrar sig med ökande flyghöjd snabbt mot REGN, och Verner Eriksson inser att om det fanns ett läge för TRASIG så skulle visaren snart stå där. Under den fortsatta stigningen försvinner visaren ut i ändläge och när barometern ger ifrån sig ett ”SPROING_KLIRR” viker Verner Eriksson ihop presentpapperet över klenoden och lägger resterna under stolen.
Buklandning i Västerås.
Flottiljens förare skulle övas i start och landning på smal bana som förberedelse till vägbas-basering. Övningen genomfördes på F 1 i Västerås där den långa taxibanan utnyttjades för studs- och gå-landningar i upprepade korta landningsvarv. För att skydda hjulen för onormal uppvärmning hade direktiv utfärdats att landningsstället inte skulle fällas in under de upprepade landningsvarven. Kylning erhölls då genom fartvinden under landningsvarvet.
Detta var en avvikelse från invanda rutiner och flygföraren, Aulis Heinonen, fällde av gammal vana in stället efter ett pådrag. Han glömdes sedan att ta ut stället på sin J 35 Drake inför nästa landning. Han har berättat för redaktören om den kedja av tragikomiska skeenden som nu startade.Sättningen upplevdes som något hårdare än normalt, men att något ovanligt hände blev han först varse genom att flygledaren i tornet ropade i radion: - Du brinner!
Heinonen drog av gasen till tomgång och lämnade snabbt flygplanet när detta stannat. I detta skede insåg han att stället var bortglömt! Fälltanken under flygplanet blev skadad och restbränsle som rann ut antändes.
Men lugn, där kommer en av Västmanlands flygflottiljs stora haveribrandbilar i full karriär, med blåljus och sirener.
På fotsteget står räddningsledaren i högsta beredskap. Nästan framme vid flygplanet behöver den värnpliktige bilföraren göra en kursändring med den övertunga räddningsbilen. En kursändring som slutar i en sladd och att hela räddningsbilen välter. Turligt nog välter bilen åt rätt håll så att räddningsledaren inte kommer under. Men han utför en ballistisk båge vid vars slut han illa bryter ena armen och är obrukbar som räddningsledare. Nästa räddningsbil som kommer direkt efter den välta räddningsbilen är bemannad med enbart värnpliktiga brandmän. De stannar bilen en bit från flygplanet, som brinner lätt omkring fälltanken, och drar ut slang från slangvindor i fronten på bilen. När de fått ut full slanglängd uppdagas att bilen stoppats för tidigt. Slangen räcker inte fram!
Släpp slangen och snabbt in i bilen för att köra den längre fram! När brandmännen flyttat bilen framåt och ånyo skall använda slangen visar det sig att räddningsbilens ena framhjul står på slangen! Efter ytterligare en flyttning av bilen startar släckningsarbetet äntligen. Flygföraren, Aulis Heinonen, har under tiden åsett hur räddningsledaren haft väldigt ont av sin brutna arm och stönat högljutt. Heinonen går därför fram emot honom, böjer sig ned och försöker vara till hjälp.
Mycket snart anländer en nyutexaminerad sjukvårdsfurir per cykel, ordentligt uppjagad av stundens allvar.
Han hoppar av cykeln i farten, ställer sig grensle över räddningsledaren och skriker:
- Jag tar befälet!
Därefter är han blockerad och ägnar sig inte i någon högre grad åt första hjälpen. Någon tröst blir det inte till den skadade räddningsledaren förrän ambulansen anländer.Den upphetsade sjukvårdsfuriren bevakade sitt offer så noga att Heinonen knappt fick hämta sin flyghjälm som han lagt på marken intill räddningsledaren.
